15:45:52
El Mar
Vi visste på förhand att det skulle bli en tuff segling. Det är nu den allra blåsigaste perioden och vi skulle starta med 40 timmar på öppet hav. Och ja, det blev tufft.
Men först lite mer om besättningen och våra medpassagerare. Dagen före seglingen mötte vi upp med alla tidigare nämnda på kaptenens favoritpub i Cartagena. Kaptenen Hernando var en colombiansk buse och hade väl runt en 60 år på nacken. Han var också den som startat upp den här rutten för turister för närmare 20 år sedan. Så vi kände oss i trygga händer. Han hade också en väldigt sjömanslik aura; väderbiten, han haltade fram och var sådär härligt "semi-alkoholiserad". Han bjöd också oss alla på några järn under introduktionen och genomgången av resan. Till sin hjälp hade han en italienska, Laura. Som var kokerska, översättare och lite allt-i-allo.
Vi var totalt 12 på båten inklusive oss fyra, kaptenen och Laura. De 6 andra bestod av; 3 Argentinare, 1 chilenare och 2 danskjävlar.
Tillbaka till resan! Som sagt, det blev tufft! Öppenhavsseglingen kantades av att ständigt vara på sin jakt för att parera de 4-6 meter höga vågorna. Utan sjösjukepiller hade detta varit en total katastrof. Nu kunde man genomlida det genom att försöka sova bort timmarna.
Men havet skulle lugna sig och vi skulle glida in i paradiset. Ett paradis med namnet, San Blas. Nästkommande 3 dagar spenderade vi bland 365 öar tagna från de perfektaste resemagasinsfoton du kan tänka dig. Badade, snorklade och levde på kokosnötter och rom. Riktigt privatliv utan det där "piratandet" och att behöva gå på plankan stup i kvarten. Maten bestod av skaldjur, bläckfisk och fisk fångad av Kunafolket. Vilket är den indianstam som befolkar dessa öar och vatten.
Nu är vi i Panama City en väldigt amerikaniserad stad med höga skyskrapor, dyra priser och mkt snabbmat.