10:17:45
Kambodja del 2 och sammanfattning
Båtturen upp till Siem Reap tog hela 8 timmar, men vilken upplevelse. En av höjdpunkterna på resan så här långt. Man fick se den Kambodjanska landsbygden i dess vardagliga lunk samtidigt som man gled fram igenom bildsköna landskap. Ibland åkte man igenom hela byar på vattnet, så kallade "Floating villages". Efter ungefär 6 timmar nådde man Sydostasiens största sjö, Tonlé Sap. Som är väldigt viktigt för kambodjanerna då den står för en väldigt stor del av fisket i norra Kambodja. Tonle Sap är för övrigt den sjö i världen som varierar mest i vattennivå/djup, under torr- och regnperioden kan det skilja så mycket som 13000 kvadratkilometer i areal och 8 meter i djup. När vi korsat sjöns nordvästra del tog det bara en timme till på en smal flod innan vi anlände till utsatt destination. Vi bofaste oss redan från start på båtens tak vilket resulterade i knallröd färg efter 8 timmar under gassande sol. Det bästa med det här alternativet är att du får se mycket av de "äkta" Kambodja som du annars skulle missat om du åkt med bussen från Battambang till Siem Reap.
Siem Reap som stad är väl inget att hurra över även om den är landets näst största. Bra bargata och centrala delar, men annars väldigt likt gemene asiatisk stad i samma storlek (170000 inv). Det som gör att människor från världens alla hörn vallfärdar hit är området som börjar ungefär 5 km utanför staden i nordlig riktning. Ni som är lite allmänbildade vet givetvis redan vad jag syftar på. Men för er andra så börjar där Angkor-rikets forntida huvudstad med lämningar som är omkring 1000 år gamla. Däribland det välkända templet Angkor Wat. Områden var mycket större än jag innan förväntat mig och antalet byggnader och ruiner betydligt fler. Mäktigt att knalla runt i foppatofflor där denna imponerande civilisation härskat, levt och älskat ett millenium tidigare. Kuriosa är för övrigt att det var på denna plats mycket av filmerna "Tomb Raider" och "Indiana Jones och de fördömdas tempel" spelades in. Hej Harrison och Angelina!
(Träd växer över tempel)
När vi kände oss klara med Siem Reap och Angkor gav vi oss vidare med nattbus till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Den värsta bussturen under hela resan hitintills (peppar peppar) ska tilläggas. Dåliga vägar och en chaufför som trodde att han var Michael Schumacher var högst troligen orsaken till detta. Phnom Penh överträffade dock allas våra förväntningar. En stor stad men ändå lugn och skön stämning, vilken är ovanligt i en storstad i Asien. Man brukar känna sig kroniskt stressig av det höga tempot vanligtvis (finns en del charm i det också) men inte i PP. Men staden har ett mörkt förflutet.
I april 1975 marscherade de Röda Khmererna in i huvudstaden ledda av Saloth Sar, som senare blev mer känd under namnet "Pol Pot", och intog staden. Det var här misären och helvetet som skulle prägla Kambodja (på den tiden "Demokratiska Kampuchea") 4 år framöver startade. Pol Pots ideologi kan beskrivas som en egen extrem version maoism, han försökte på kort tid avskaffa städer, klasser, pengar, avancerad teknik och kontakt med omvärlden. Folket i städerna tvingades flytta från sina hem och ut på landsbygden för att jobba i jordbrukskollektiv. Senare infördes även rena tortyr- och avrättningsläger dit "de nya folket"(stadsborna, lärda och motståndare till regeringen) skickades, även helt oskyldiga människor sändes hit. Under Röda Khmerernas tid vid makten dog 3 miljoner av landets befolkning. Vi besökte det mest kända av dessa "Dödens fält/Killing Fields", Choeung Ek. En helt klart gripande upplevelse och ett måste för alla som har vägarna förbi Phnom Penh. För en mer djupgående historielektion ombeds ni kontakta mig via privatmeddelande.
Om vi nu ska sammanfatta Kambodja kort och koncist så är det ett fantastiskt land. Kusterna och öarna i söder är i klass med Thailand, fast mycket billigare och lite mindre turistigt. Siem Reap (dit ni bör ta flodbåten) och Angkor var oerhört storslaget. Sedan som tidigare nämnts överträffade PP mina förväntningar. På minus sidan ligger väl det att man fortfarande märker av landets mörka förflutna, folk plågas fortfarande och minnet av händelserna är för färska. Människor som har förlorat ben,armar och släktingar tillföljd av landminor är allt för många. Även fattigdomen är väldigt utbrett.
Efter Phnom Penh tog vi ett flyg till Kuala Lumpur, Malaysia.