04:59:29
Filippinerna del 1
Manila är ju en stad man både på förhand och under resan fått höra en del dåliga saker om. Jag har då främst kriminaliteten, korruptionen och säkerheten i åtanken. Men det stämde verkligen inte in på min egna vistelse och upplevelse av staden. Visst det ska sägas att det kanske inte är en stad du vandrar runt helt själv i i vissa kvarter efter mörkrets inbrott. Men i vilken storstad i världen är det inte så? Men visst känns det en aning annorlunda när det utanför varje bank och köpcentrum står två vakter beväpnade med tvåpipiga hagelbössor. Det är inga vapen du använder för att avväpna eller lindrigt skada. Nu är jag väl inte legitimerad vapenexpert ska tilläggas, men man har ju spelat sin beskärda del av GTA.
Träffade också en otroligt vänlig Filippinare vid namn James som visade oss runt i staden. På klockren amerikanska berättade han anekdoter om staden, kulturen och maten medan han körde oss genom både några slumområden och skyskrapskomplex. Slutade med att han köpte både lokala delikatesser och snacks innan han skjutsade oss till bussterminalen för vårt sista adjö av Filippinernas huvudstad.
Man blir otroligt glad när man möter människor som James som inget annat vill än att hjälpa dig och vars enda mål är att få dig att uppskatta hans stad lika mycket som han själv gör. Men det vi gjorde, att bara hoppa in i en bil på Manilas gator är inget jag rekommenderar. Vi kände verkligen av läget först och jag anser mig vara en bra människokännare och min magkänsla sa åt mig att detta var okej. Allt detta bäddade för en av de absolut mest genuina och roliga upplevelserna under hela resan.
Resan från Manila var dock tuff och lång, vi hade bestämt att besöka strandparadiset och en av Filippinernas mest välkända öar, Boracay. När vi kom fram till hamnstaden Batangas (ungefär 2 timmar från Manilla) visade det sig att vår färja var 7 timmar försenad. Redan då var klockan lite efter 19:00 på kvällen, vilket inte direkt fick oss att dra på smilbanden och skutta av lycka. Men som vi tidigare fått erfara är Filippinarna de absolut trevligaste och hjälpsamma folket vi mött hitintills under vår resa. Vi mötte nämligen på en man som också han skulle till Boracay och efter flertalet färje- och bussbokningar med mannens hjälp kunde vi bara en halvtimme senare lätta ankare. Ett halvt dygn senare och med knappt någon sömn alls stod vi med fötterna på "Borran".
Jag ska inte säga så mycket om Boracay förutom att det är sjukt vackert och att vi hade en väldigt avslappnad och rolig tid här. En riktig paradisö även om den är en aning för exploaterad och kommersiell för min smak. Vi mötte även ett par riktigt sköna svenskar som vi hade bra häng med här.
Men rastlösa och ryggssäcksbärande resenärer som vi är så har också detta kapitel ett slut. Igår hade vi en sammanlagd restid på över 17 timmar innan vi nådde staden Dumaguete på ön Negros södra spets. Resans jobbigaste strapats enligt egen utsago så här långt. Om ni inte är riktigt hårdhudade och härdade resande och ni ska på inrikes turer i Filippinerna är rekommendationen att ni satsar på flyg. För om ni ska land- och havsvägen bered er på många byten, långa väntetider och minimal komfort.
Men det sista jag vill säga i detta inlägg är att jag verkligen älskar Filippinerna, vilket underbart land det är. Maravillosa som man säger på spanska. Loggar ut nu, hej!