06:41:13
Borneos grönska
Tillbaka i civilisationen igen efter 3 riktigt spännande och roliga dagar ute i djungeln. Första morgonen började med att vi åkte ifrån Sandakan på en timmes taxiresa till Sepiloks rehabiliteringscenter för Orangutanger. Hit tas främst föräldralösa och svårt skadade orangutanger för en rehabiliteringsprocess för att på sikt kunna återgå till ett självständigt liv i det vilda. Orangutangerna här lever dock inte i "fångenskap" eller i burar, utan bor inom centrets område. Vilket inte har några stängsel eller avgränsningar, utan orangutangerna kan närsomhelst ge sig iväg när de känner sig redo för det. Men här får dem medicin och mat genom matplattformar inne i djungeln. För mer info läs: http://www.orangutan-appeal.org.uk/about-us/sepilok-rehabilitation-centre eller googla.
Efter centret var det dags för det riktiga äventyret, vi hade bokat en 3 dagars tur ut i djungeln på ett ställe som heter Uncle Tans. Uncle Tans är ett "camp" beläget mitt ute i Borneos djungel längs Kinabatanganfloden. Färden dit från Sepilok tog 2 timmar med bil, för att sedan med båt åka uppströms i ytterligare 1 och en halv timme. Men vad jag gillade det här stället.
Under 3 dagar gjorde vi ett antal turer med båt upp och ned för floden för att se och lära så mycket som möjligt av Borneos Flora och Fauna av våra extremt kunniga och roliga guider (Stort tack till Akin, Dis, Lan och all annan personal). Vi gjorde även en del "trecking" rakt ut i djungeln, både nattetid och på dagen.
Boendet var väldigt spartanskt och kan sammanfattas med 3 vägar, 1 tak, 1 madrass var och ett myggnät. Harmoniskt och fridfullt att somna till djungelns melodi komponerad av grodors, fåglars och apors sång. Inte heller hade vi någon större tillgång till electricitet eller annat vatten än flodens egna.
(Utsikten från densamma, Mangroveträsk och grodor)
Vi hade under våra utflykter i djungeln och på floden turen att få se hela 5 vilda Orangutanger och 2 flocker av näsapor. Dessa var höjdpunkten och guiden talade om för oss vilken väldigt stor tur vi hade som fick se så många individer av den starkt utrotningshotade orangutangen. Utöver dessa 2 arter av primater såg vi även den för Borneo endemiska Borneon Gibbon, Silvered leaf monkey och några arter av makaker. Även om aporna var det huvudsakliga målet så såg vi även mycket annat, stora krokodiler, örnar, hornbills, kungsfiskare, grodor, varaner, insekter, spindlar och skorpioner. Bara för att nämna ett fåtal.
(Grön groda vid vattentanken)
(En av de vilda orangutangerna)
(Giftig spindel, vår guide hade dock svårt med artbestämningen)
(Suddig näsapa)
Vi hann även med lite fiske på floden, vilket resulterade i ett 30-tal små malar av olika arter och form. Givetvis tar man vara på allt här och således blev detta vår middag. Mums.
Det finns så oerhört mycket att berätta om våra eskapader härute, men en del får vänta tills jag kommer hem. Om ni vill veta mer om Uncle Tans eller till och med är sugna på att besöka stället hänvisar jag till deras hemsida: http://www.uncletan.com
En av de tråkigare sakerna med Borneo är avverkningen av regnskogen, när man åker längs huvudvägarna är den i princip helt borta och har ersatts av enorma och tillsynes oändliga oljepalmsplantager. Det är detta som är det primära skälet till att Borneo har så många starkt utrotningshotade arter. Däribland Orangutangen och Pygméelefanten som förlorar sina naturliga habitat och livsmiljöer tillföljd av det. Jävligt trist.
Nu befinner vi oss i Semporna i sydöstra delarna av Sabah. Om några dagar ska Mt Kinabalu a.k.a "the lonely mountain" bestigas. Berget är 4095 meter högt, vilket är dubbelt så högt som Kebnekajse. Efter berget väntar en liten överraskning. På återseende.